Tomtemanual för nybörjare
- eller, en teknisk handbok i tomteanvändande på 2000-talet
Allt fler börjar inse att den lille grå gårdstomten behövs i 2000-talets Sverige. Personer med bara en liten insikt i vad gårdstomten förr kunde åstadkomma längtar efter just denna stöttning i det dagliga livet. Alla dessa dagens stressade, dubbelarbetande och strävsamma familjer som inte hinner med att ta hand om hus och hem på rätt sätt skulle finna en fast hand som ser till att rätt och ordning finns.
Förr var han enbart aktuell i lantlig miljö. Vi tror på, att med rätt bemötande och uppfyllande av vissa grundläggande kriterier kan gårdstomten mycket väl leva gott även i dagens urbana samhälle.
Tänk en liten rar figur som under dagens vedermödor på arbetet tar hand om hemmets vrå. Ett drömscenario, eller hur? Men, när det gäller gårds- eller hustomten så finns det en rad fallgropar att undvika. För att han ska fungera väl, trivas och sköta sitt på gården eller i huset så måste han behandlas rätt. En misskött tomte gör ingen människa glad, det är i stället definitivt tvärt om. Misskötsel av tomte kan ta en ände med förskräckelse. I slutet av denna manual finns en belysande exempelsamling som kommer att visa på allvaret i detta.
Detta är en nybörjarinstruktion för alla vilsna själar som vill på nytt knyta kontakter med sin bortglömde gårds- eller hustomte!
Del 1.
Baskunskap om förhållandet mellan tomte och människa
Den nordiska gårdstomten är en mycket gammal företeelse, han har säkert funnits med oss sedan järnåldern och under årtusenden har förhållandet mellan honom och oss utvecklats och funnit sina fasta former med klart avgränsade ansvarsområden. Vill man att tomten ska trivas gör man klokast i att aldrig överstiga dessa gränser. Det finns stora fördelar med ett etablerat samarbete med en tomte, men känner man inte reglerna för samvaron kan samarbetet snabbt urarta till ett skräckscenario, en arg tomte är en farlig motståndare. ? Och, han är omvittnat snartstucken och intolerant till sin läggning.
Tomten är ett reglerande väsen. Hans funktion är att vaka över gårdens/hemmets alla grundläggande funktioner? - är ljuset släckt, är fiskarna matade, är soporna utburna? Så skulle några av tomtens uppgifter av idag kunna se ut, men för att förstå hans sanna karaktär måste vi se på hans historiska funktion. Om vi går tillbaka till låt oss säga tidigt 1800-tal var tomten inte ensam i sin reglerande roll. Han hade god hjälp av flera av våra naturväsen; Näcken fanns som varning för att vistas för nära djupa vatten, Skogsfrun eller Skogsrået visade på möjligheten att gå vilse i djupa skogar, Trollen existens garanterade att alla mödrar nogsamt såg till sina små barn. Annars visste man hur det gick! Tomten uppehöll reglerna på gården, i hemmet.
För att familjen skulle lyckas krävdes det att man noga tog vara på råvaror, byggnader och djur, det fanns inga marginaler för lösligt leverne, slarv och att se genom fingrarna med säkerheten. Var olyckan framme kunde det få katastrofala följder för hela gårdens existens.
Det finns rätt många berättelser om hur gårdstomtar har givit sig av då bonden och hans familj inte har skött gården och djuren på rätt sätt. Men en flitig och god bonde kunde räkna med tomtens hjälp om olyckan var framme. Dog en ko av sjukdom kunde tomten snabbt byta ut den mot en av grannens friska djur, han kunde bidra till att säden blev tröskad medan gårdsfolket sov och mycket annat matnyttigt. Allt detta bör naturligtvis med förstånd översättas till vår tids behov och värld.
Del 2.
Ta kontakt
Om er familj vill attrahera en gårdstomte är det rätt tid att börja med förberedelserna nu. Upprätta och gå igenom en checklista med familjen, här diskuterar man noga igenom vad som går för sig och inte passar sig vid de kommande tomtekontakterna.
1. Man gör sig aldrig lustig över eller (gud hjälpe) skrattar åt en tomte. Råkar man få syn på honom gör man inget väsen av det utan väntar bara med blicken bortvänd så han hinner dra sig undan. Det är inte läge att dra fram kameramobilen och hoppas på dagens klipp i kvällspressen.
2. Man får inte spotta, kissa eller svära i de ekonomibyggnader eller uthus där tomten har sin gång. Detta kan resultera i direkta och högst fysiska bestraffningar av den felande. Vi vill inte behöva se tomtar instämda till rättprocesser rörande barnmisshandel.
3. Se till att garagegolvet hålls sopat, lägg gärna något åt de små mössen på komposthögen, undvik att ge hunden någon form av kroppsaga, fyll på fågelbordet regelbundet, se till att alla uthusdörrar hålls stängda, lämna inte lampor brinnande i rum där ni inte vistas, sortera inte papper i fel återvinningskärl. Tomten är uppdaterad på de senaste rönen inom miljöteknik och han är en sann kämpe mot klimatpåverkan. Och som sagt, lättretad?
4. Låt inte barnen strö sina leksaker omkring sig och lär dem att ställa sina skor i god ordning i tamburen. Tomten gillar inte heller att snubbla eller få små vassa saker i foten. Och skulle detta inträffa så vet han vem som inte skött sig. Glömde vi säga att han är hämndlysten också?
5. Se till att i god tid förbereda julgåvan åt er tomte och ställ den på lämplig plats under julaftons kväll, dock i god tid före tolvslaget på natten. Och, kom ihåg - ingen metallsked!
Del 3.
Vanliga misstag
Här finns ett myller av fallgropar. Förarga tomten är lätt. Man skulle kunna tycka att mutor skulle fungera men så är icke fallet. Tomten får inte skämmas bort! För att en tomte skall fungera optimalt bör han hållas rätt kort materiellt sett. Vittnesbörd i form av folksägner finns som visar fram konsekvenserna av att tomten i gårdsfolkets oförstånd skämts bort. I de fall då tomten ges möjlighet att njuta för stor ersättning, det må vara för mycken föda och dryck eller påkostad klädedräkt, så förfaller han tämligen fort och kan då inte längre upprätthålla sin roll. Den korrekta lönenivån för en gårdstomte är ett fat med gröt på natten mellan julafton och juldag. - Hur otroligt det än kan låta i dagens läge. Gröten kan vara optimerad med smörklick och måste ofrånkomligen serveras med sked av trä eller horn - tomten skyr järnet och legeringar där järn ingår.
Om tomten skall trakteras med alkohol, begränsa mängden! Tänk på att han är tämligen kortväxt. Lägg därtill ett intressant humör och brist på humor så förstår ni att det bara är en ytterst liten stänkare som ska serveras.
4.
Säga upp tomtekontakten
Låt oss säga att ni tröttnar på tomten. Det är inte särskilt sannolikt men ändå. Då går det inte bara att säga tack för en fin tid inte. Nej, här måste det till tyngre grejer. Tomten måste fördrivas med vantrivsel och misskötsel! Sätt i gång att kissa i vedboden, svär i garaget och spotta på golvet i trädgårdsskjulet. Var elak mot hunden och snål mot akvariefiskarna. Ställ ut mat två gånger om dagen så tomten helt enkelt till slut struntar i sitt kall. Ytterligare åtgärder i samma genre har god effekt, det enda som sätter gränser för tomtefördrivning är fantasin. Märk väl att all tomtefördrivning har biverkningar. Se exempel på misskötsel av tomte nedan.
5.
Exempel på misskötsel av tomte
Om tomten i Tyresbo ladugård, Rumskulla (Fritt från Viktor Haaks bok Innan sägnerna dö): En gång fanns en mycket tam och tillgiven tomte som gärna visade sig för gårdens folk om än icke för främmande. Han var mycket förtjust i en av gårdens kor, den vackra Blomstra, och satt gärna mellan hennes horn och såg på när pigan mjölkade. Dock, hände sig att kon med sin långa tunga råkade välta ner Nissen i foderkrubban och pigan som inte hann tänka sig för skrattade åt malören. Tomten blev naturligtvis rasande och gav pigan en rejäl örfil så både hon och mjölkbyttan föll över ända innan han försvann. Efter denna dag fick pigan aldrig mer se tomten och den fordom så vackra Blomstra tacklade av, kunde vare sig äta eller dricka och blev alltmer lik en fågelskrämma. Tomten beslöt med tiden att förlåta kon som snart repade sig, men pigan hon fick ialdrig förlåtelse.
Respektera människor, djur och tomtar. Var generös men inte slösaktig. Håll rent i gård och stuga. Slösa inte med naturens resurser och hushåll med maten. Ja, några enkla saker som gör att livet med er nya gårds- eller hustomte kommer att flyta på alldeles smärtfritt år ut och år in.
Annika Högberg och Christina Nibelius
Allt fler börjar inse att den lille grå gårdstomten behövs i 2000-talets Sverige. Personer med bara en liten insikt i vad gårdstomten förr kunde åstadkomma längtar efter just denna stöttning i det dagliga livet. Alla dessa dagens stressade, dubbelarbetande och strävsamma familjer som inte hinner med att ta hand om hus och hem på rätt sätt skulle finna en fast hand som ser till att rätt och ordning finns.
Förr var han enbart aktuell i lantlig miljö. Vi tror på, att med rätt bemötande och uppfyllande av vissa grundläggande kriterier kan gårdstomten mycket väl leva gott även i dagens urbana samhälle.
Tänk en liten rar figur som under dagens vedermödor på arbetet tar hand om hemmets vrå. Ett drömscenario, eller hur? Men, när det gäller gårds- eller hustomten så finns det en rad fallgropar att undvika. För att han ska fungera väl, trivas och sköta sitt på gården eller i huset så måste han behandlas rätt. En misskött tomte gör ingen människa glad, det är i stället definitivt tvärt om. Misskötsel av tomte kan ta en ände med förskräckelse. I slutet av denna manual finns en belysande exempelsamling som kommer att visa på allvaret i detta.
Detta är en nybörjarinstruktion för alla vilsna själar som vill på nytt knyta kontakter med sin bortglömde gårds- eller hustomte!
Del 1.
Baskunskap om förhållandet mellan tomte och människa
Den nordiska gårdstomten är en mycket gammal företeelse, han har säkert funnits med oss sedan järnåldern och under årtusenden har förhållandet mellan honom och oss utvecklats och funnit sina fasta former med klart avgränsade ansvarsområden. Vill man att tomten ska trivas gör man klokast i att aldrig överstiga dessa gränser. Det finns stora fördelar med ett etablerat samarbete med en tomte, men känner man inte reglerna för samvaron kan samarbetet snabbt urarta till ett skräckscenario, en arg tomte är en farlig motståndare. ? Och, han är omvittnat snartstucken och intolerant till sin läggning.
Tomten är ett reglerande väsen. Hans funktion är att vaka över gårdens/hemmets alla grundläggande funktioner? - är ljuset släckt, är fiskarna matade, är soporna utburna? Så skulle några av tomtens uppgifter av idag kunna se ut, men för att förstå hans sanna karaktär måste vi se på hans historiska funktion. Om vi går tillbaka till låt oss säga tidigt 1800-tal var tomten inte ensam i sin reglerande roll. Han hade god hjälp av flera av våra naturväsen; Näcken fanns som varning för att vistas för nära djupa vatten, Skogsfrun eller Skogsrået visade på möjligheten att gå vilse i djupa skogar, Trollen existens garanterade att alla mödrar nogsamt såg till sina små barn. Annars visste man hur det gick! Tomten uppehöll reglerna på gården, i hemmet.
För att familjen skulle lyckas krävdes det att man noga tog vara på råvaror, byggnader och djur, det fanns inga marginaler för lösligt leverne, slarv och att se genom fingrarna med säkerheten. Var olyckan framme kunde det få katastrofala följder för hela gårdens existens.
Det finns rätt många berättelser om hur gårdstomtar har givit sig av då bonden och hans familj inte har skött gården och djuren på rätt sätt. Men en flitig och god bonde kunde räkna med tomtens hjälp om olyckan var framme. Dog en ko av sjukdom kunde tomten snabbt byta ut den mot en av grannens friska djur, han kunde bidra till att säden blev tröskad medan gårdsfolket sov och mycket annat matnyttigt. Allt detta bör naturligtvis med förstånd översättas till vår tids behov och värld.
Del 2.
Ta kontakt
Om er familj vill attrahera en gårdstomte är det rätt tid att börja med förberedelserna nu. Upprätta och gå igenom en checklista med familjen, här diskuterar man noga igenom vad som går för sig och inte passar sig vid de kommande tomtekontakterna.
1. Man gör sig aldrig lustig över eller (gud hjälpe) skrattar åt en tomte. Råkar man få syn på honom gör man inget väsen av det utan väntar bara med blicken bortvänd så han hinner dra sig undan. Det är inte läge att dra fram kameramobilen och hoppas på dagens klipp i kvällspressen.
2. Man får inte spotta, kissa eller svära i de ekonomibyggnader eller uthus där tomten har sin gång. Detta kan resultera i direkta och högst fysiska bestraffningar av den felande. Vi vill inte behöva se tomtar instämda till rättprocesser rörande barnmisshandel.
3. Se till att garagegolvet hålls sopat, lägg gärna något åt de små mössen på komposthögen, undvik att ge hunden någon form av kroppsaga, fyll på fågelbordet regelbundet, se till att alla uthusdörrar hålls stängda, lämna inte lampor brinnande i rum där ni inte vistas, sortera inte papper i fel återvinningskärl. Tomten är uppdaterad på de senaste rönen inom miljöteknik och han är en sann kämpe mot klimatpåverkan. Och som sagt, lättretad?
4. Låt inte barnen strö sina leksaker omkring sig och lär dem att ställa sina skor i god ordning i tamburen. Tomten gillar inte heller att snubbla eller få små vassa saker i foten. Och skulle detta inträffa så vet han vem som inte skött sig. Glömde vi säga att han är hämndlysten också?
5. Se till att i god tid förbereda julgåvan åt er tomte och ställ den på lämplig plats under julaftons kväll, dock i god tid före tolvslaget på natten. Och, kom ihåg - ingen metallsked!
Del 3.
Vanliga misstag
Här finns ett myller av fallgropar. Förarga tomten är lätt. Man skulle kunna tycka att mutor skulle fungera men så är icke fallet. Tomten får inte skämmas bort! För att en tomte skall fungera optimalt bör han hållas rätt kort materiellt sett. Vittnesbörd i form av folksägner finns som visar fram konsekvenserna av att tomten i gårdsfolkets oförstånd skämts bort. I de fall då tomten ges möjlighet att njuta för stor ersättning, det må vara för mycken föda och dryck eller påkostad klädedräkt, så förfaller han tämligen fort och kan då inte längre upprätthålla sin roll. Den korrekta lönenivån för en gårdstomte är ett fat med gröt på natten mellan julafton och juldag. - Hur otroligt det än kan låta i dagens läge. Gröten kan vara optimerad med smörklick och måste ofrånkomligen serveras med sked av trä eller horn - tomten skyr järnet och legeringar där järn ingår.
Om tomten skall trakteras med alkohol, begränsa mängden! Tänk på att han är tämligen kortväxt. Lägg därtill ett intressant humör och brist på humor så förstår ni att det bara är en ytterst liten stänkare som ska serveras.
4.
Säga upp tomtekontakten
Låt oss säga att ni tröttnar på tomten. Det är inte särskilt sannolikt men ändå. Då går det inte bara att säga tack för en fin tid inte. Nej, här måste det till tyngre grejer. Tomten måste fördrivas med vantrivsel och misskötsel! Sätt i gång att kissa i vedboden, svär i garaget och spotta på golvet i trädgårdsskjulet. Var elak mot hunden och snål mot akvariefiskarna. Ställ ut mat två gånger om dagen så tomten helt enkelt till slut struntar i sitt kall. Ytterligare åtgärder i samma genre har god effekt, det enda som sätter gränser för tomtefördrivning är fantasin. Märk väl att all tomtefördrivning har biverkningar. Se exempel på misskötsel av tomte nedan.
5.
Exempel på misskötsel av tomte
Om tomten i Tyresbo ladugård, Rumskulla (Fritt från Viktor Haaks bok Innan sägnerna dö): En gång fanns en mycket tam och tillgiven tomte som gärna visade sig för gårdens folk om än icke för främmande. Han var mycket förtjust i en av gårdens kor, den vackra Blomstra, och satt gärna mellan hennes horn och såg på när pigan mjölkade. Dock, hände sig att kon med sin långa tunga råkade välta ner Nissen i foderkrubban och pigan som inte hann tänka sig för skrattade åt malören. Tomten blev naturligtvis rasande och gav pigan en rejäl örfil så både hon och mjölkbyttan föll över ända innan han försvann. Efter denna dag fick pigan aldrig mer se tomten och den fordom så vackra Blomstra tacklade av, kunde vare sig äta eller dricka och blev alltmer lik en fågelskrämma. Tomten beslöt med tiden att förlåta kon som snart repade sig, men pigan hon fick ialdrig förlåtelse.
Respektera människor, djur och tomtar. Var generös men inte slösaktig. Håll rent i gård och stuga. Slösa inte med naturens resurser och hushåll med maten. Ja, några enkla saker som gör att livet med er nya gårds- eller hustomte kommer att flyta på alldeles smärtfritt år ut och år in.
Annika Högberg och Christina Nibelius
Close Encounter i Näs by
Tomtekontakt under försommaren 2007
Jag har några tyska bekanta som periodvis bor ett par kilometer från mitt hem i en gammal småländsk radby. En rätt fantastisk miljö med byggnader från 17-1800 tal.
Under ett besök hos mig förhörde jag mig om hur det nu var med tomtar på gården, jag har tidigare upprättat en liten åtgärdsplan åt dem, inkluderande gröt och gott uppförande i ladugårdsdelen, så en viss förkunskap har de. Den här gången var det två av bröderna som satt vid mitt köksbord och den yngre av dem var en ny bekantskap
- helt obesudlad av mina tomteindoktingeringsförsök.
Vi satt i samspråk om tomtar och oknytt och gjorde jämförelser mellan det tyska och det svenska då plötsligt -
jag minns inte vad vi just hade talat om- den yngre brodern ropade ut "I´t must have been a tomte"
Vi såg förvånat uppfordrande på honom och han berättar följande historia:
Han hade arbetat på gården och då och då gått ner till den gamla ladugården för att hämta verktyg eller kanske lite virke. Mellan varje sväng lämnade han dörren öppen för smidighetens skull. Han hade redan gått ett par gånger och var på väg tillbaka och sträckte ut handen efter dörren då den plötsligt slog igen rätt framför näsan på honom och han såg till sin fasa hur regeln blixtsnabbt sköts för på insidan av dörren.
Han stod som fallen från skyarna och inte förrän han hörde mitt och broderns samtal hade han till sist kunnat förstå vad det var som hade hänt.
-Tomten tröttnade på det eviga springandet i ladugården. Under tystnad såg vi på varandra och insåg alla betydelsen av detta vittnesmål... Tomten lever.
Andra bloggar om: tomten, folktro, traditioner
Jag har några tyska bekanta som periodvis bor ett par kilometer från mitt hem i en gammal småländsk radby. En rätt fantastisk miljö med byggnader från 17-1800 tal.
Under ett besök hos mig förhörde jag mig om hur det nu var med tomtar på gården, jag har tidigare upprättat en liten åtgärdsplan åt dem, inkluderande gröt och gott uppförande i ladugårdsdelen, så en viss förkunskap har de. Den här gången var det två av bröderna som satt vid mitt köksbord och den yngre av dem var en ny bekantskap
- helt obesudlad av mina tomteindoktingeringsförsök.
Vi satt i samspråk om tomtar och oknytt och gjorde jämförelser mellan det tyska och det svenska då plötsligt -
jag minns inte vad vi just hade talat om- den yngre brodern ropade ut "I´t must have been a tomte"
Vi såg förvånat uppfordrande på honom och han berättar följande historia:
Han hade arbetat på gården och då och då gått ner till den gamla ladugården för att hämta verktyg eller kanske lite virke. Mellan varje sväng lämnade han dörren öppen för smidighetens skull. Han hade redan gått ett par gånger och var på väg tillbaka och sträckte ut handen efter dörren då den plötsligt slog igen rätt framför näsan på honom och han såg till sin fasa hur regeln blixtsnabbt sköts för på insidan av dörren.
Han stod som fallen från skyarna och inte förrän han hörde mitt och broderns samtal hade han till sist kunnat förstå vad det var som hade hänt.
-Tomten tröttnade på det eviga springandet i ladugården. Under tystnad såg vi på varandra och insåg alla betydelsen av detta vittnesmål... Tomten lever.
Andra bloggar om: tomten, folktro, traditioner
Värnanästomten - i hembygdsföreningens tjänst!
Texten har tidigare publicerats på Kulturarv Kalmar län
Av: Lars Larsson, Södermöre
Under 1970-talets andra hälft skötte jag svinavelsbesättningen på Wärnanäs, som fanns på utgården Värnaby. Besättningen var en av de främsta i landet och var på den tiden godsets namn och rykte. Det gamla häststallet på gården var inrett som reservutrymme, där vid behov växande avelsdjur kunde insättas.
En kväll, sedan mörkret fallit, var jag där och såg till djuren. Då jag såg, att det behövdes strös mera, klättrade jag uppför stegen, för att kasta ner mer halm. Uppkommen där fick jag en isande känsla längs ryggraden av att jag inte var ensam.
Det var helmörkt däruppe, förutom ljuset från gluggen och det lilla som silade ut mellan bräderna i lufttrumman. Plötsligt ser jag det som om två små figurer raskt förflyttar sig förbi lufttrumman och för en sekund täcker en del av ljuset därifrån. Med blixtsnabb reaktion slänger jag två halmbalar i den riktningen, kastar därefter i högsta fart ner 10 genom gluggen och försvinner själv kvickt ner för stegen. Men det skulle straffa sig, att slänga halmbalar efter tomtarna. En stor gylta (blivande sugga) for i ett elegant hopp över den 1,3 m höga boxväggen, ner på gången och försvann ut i mörkret genom den öppna dörren. Jag efter.
Ute i det tunna snötäcket kunde jag följa grisens spår i snön. Det följde en markväg västerut. Efter 350 m språngmarsch var jag ikapp gyltan och vände den. Återmarschen gick lugnt och makligt. Vi var trötta bägge två. Hon kom in där hon skulle och allt var i sin ordning.
Tio år senare hade godset bytt ägare. Svinen var sedan länge borta därifrån - och jag med. Husen stod tomma. Hembygdsföreningen avtalade med godset om att hyra två kulturbyggnader där till museum - och gör så än. Vi högtryckstvättade och gjorde snyggt. Snart var det gamla häststallet fyllt med vagnar och gamla jordbruksredskap. Gårdens inspektor och jag stod där inne och samtalade och var mycket nöjda. Då liksom smäcker det till bredvid mig. Jag vänder huvudet däråt - och där fyra m ifrån mig hänger för några sekunder en fyruddig stjärna i luften längst upp vid stegen till loftet. Det känns som ett lyckorus går genom kroppen. Jag förstår. Det är tomten. Han är också nöjd, mycket nöjd. Så går han nog där år efter år och tittar till våra grejor. Vad kan en hembygdsförening mer önska sig, än att ha en tomte på sitt museum.
- Det är inte dumt med tomtar på loftet.
Andra bloggar om: tomten, folktro, traditioner, kultur
Av: Lars Larsson, Södermöre
Under 1970-talets andra hälft skötte jag svinavelsbesättningen på Wärnanäs, som fanns på utgården Värnaby. Besättningen var en av de främsta i landet och var på den tiden godsets namn och rykte. Det gamla häststallet på gården var inrett som reservutrymme, där vid behov växande avelsdjur kunde insättas.
En kväll, sedan mörkret fallit, var jag där och såg till djuren. Då jag såg, att det behövdes strös mera, klättrade jag uppför stegen, för att kasta ner mer halm. Uppkommen där fick jag en isande känsla längs ryggraden av att jag inte var ensam.
Det var helmörkt däruppe, förutom ljuset från gluggen och det lilla som silade ut mellan bräderna i lufttrumman. Plötsligt ser jag det som om två små figurer raskt förflyttar sig förbi lufttrumman och för en sekund täcker en del av ljuset därifrån. Med blixtsnabb reaktion slänger jag två halmbalar i den riktningen, kastar därefter i högsta fart ner 10 genom gluggen och försvinner själv kvickt ner för stegen. Men det skulle straffa sig, att slänga halmbalar efter tomtarna. En stor gylta (blivande sugga) for i ett elegant hopp över den 1,3 m höga boxväggen, ner på gången och försvann ut i mörkret genom den öppna dörren. Jag efter.
Ute i det tunna snötäcket kunde jag följa grisens spår i snön. Det följde en markväg västerut. Efter 350 m språngmarsch var jag ikapp gyltan och vände den. Återmarschen gick lugnt och makligt. Vi var trötta bägge två. Hon kom in där hon skulle och allt var i sin ordning.
Tio år senare hade godset bytt ägare. Svinen var sedan länge borta därifrån - och jag med. Husen stod tomma. Hembygdsföreningen avtalade med godset om att hyra två kulturbyggnader där till museum - och gör så än. Vi högtryckstvättade och gjorde snyggt. Snart var det gamla häststallet fyllt med vagnar och gamla jordbruksredskap. Gårdens inspektor och jag stod där inne och samtalade och var mycket nöjda. Då liksom smäcker det till bredvid mig. Jag vänder huvudet däråt - och där fyra m ifrån mig hänger för några sekunder en fyruddig stjärna i luften längst upp vid stegen till loftet. Det känns som ett lyckorus går genom kroppen. Jag förstår. Det är tomten. Han är också nöjd, mycket nöjd. Så går han nog där år efter år och tittar till våra grejor. Vad kan en hembygdsförening mer önska sig, än att ha en tomte på sitt museum.
- Det är inte dumt med tomtar på loftet.
Andra bloggar om: tomten, folktro, traditioner, kultur
Tomten lever!
Låt oss först slå fast att den tomte som fortfarande lever är den uråldriga svenska gårdstomten. Som inte skall förväxlas med den moderna, rödlätta och kraftigt glöggbeskänkta julvarianten.
- Detta är alltså en blogg som enbart behandlar den äkta tomten och hans liv och leverne. Då är vi alltså överens om den saken...
Den svenska gårdstomten är ett naturväsen som har följt oss mycket, mycket länge. Han finns även i de andra nordiska länderna där han utgör nationella undergrupper med sina egna specifika särdrag.
Anledningen till att den här bloggen överhuvudtaget startas är att jag har förstått att han fortfarande, under 2000-talet, faktiskt existerar i våra medvetanden och att ögonvittnesskildringar av tomtemöten kan rapporteras allt understundom. - Detta är platsen att samla dem på!
- För att nu starta upp den här diskussionen vill jag gärna ge er lite basfakta om vår gråklädde vän.
Tomten lever i allmänhet i en agrar miljö. Hans uppgift är att reglera livet på gården och, om överträdelse av reglemente eller god smak sker, utmäta straff.
En tomte är liten, gråklädd och oansenlig och med en pragmatisk syn på livet som inte medger några som helst humoristiska infall. Tänk på det. Det finns tämligen många berättelser om hur tråkiga situationer har uppstått då okunniga personer har skämtat med eller, gud förbjude, skrattat åt tomten.
Grunden för en sund och positiv samexistens med gårdtomten är att du är flitig, noggrann och arbetssam. Följer du detta kan tomten bistå dig i dina strävanden och också ge handgriplig hjälp när det kniper. Han ser till att djurens hälsa är god, han varnar vid brand och olyckshändelser och vakar över pågående processer inom gårdens hank och stör. En av de frågeställningar som jag hoppas att vi gemensamt ska kunna besvara är om han idag även kan återfinnas i mer urbana miljöer.
Det finns tyvärr ingen fotodokumentation av tomtemöten, det närmaste vi kan komma är konstnärinnan Jenny Nyströms remarkabla porträtt men även där finner vi en betydande polarisering mot julen... det var väl där det började.
Om någon i läsakretsen skulle ha möjlighet att fotografera sin gårdtomte kommer naturligtvis materialet att tacksamt tas emot av redaktören, men jag misstänker samtidigt att själva objektet skulle bli kraftigt uppretat så man bör nog ta sig en liten funderare innan man höjer kameran.
Jag kommer själv att publicera de tomtemöten jag redan har fått mig tillskickade eller muntligen berättade här och jag hoppas att vi snart ska slå omvärlden och liknande satsningar för te.x snömannen, diskussioner med döda husdjur och annat mindre trovärdigt med häpnad.
Välkomna till en värld fylld av tomtar på loften...
Andra bloggar om: tomte, folktro, traditioner
- Detta är alltså en blogg som enbart behandlar den äkta tomten och hans liv och leverne. Då är vi alltså överens om den saken...
Den svenska gårdstomten är ett naturväsen som har följt oss mycket, mycket länge. Han finns även i de andra nordiska länderna där han utgör nationella undergrupper med sina egna specifika särdrag.
Anledningen till att den här bloggen överhuvudtaget startas är att jag har förstått att han fortfarande, under 2000-talet, faktiskt existerar i våra medvetanden och att ögonvittnesskildringar av tomtemöten kan rapporteras allt understundom. - Detta är platsen att samla dem på!
- För att nu starta upp den här diskussionen vill jag gärna ge er lite basfakta om vår gråklädde vän.
Tomten lever i allmänhet i en agrar miljö. Hans uppgift är att reglera livet på gården och, om överträdelse av reglemente eller god smak sker, utmäta straff.
En tomte är liten, gråklädd och oansenlig och med en pragmatisk syn på livet som inte medger några som helst humoristiska infall. Tänk på det. Det finns tämligen många berättelser om hur tråkiga situationer har uppstått då okunniga personer har skämtat med eller, gud förbjude, skrattat åt tomten.
Grunden för en sund och positiv samexistens med gårdtomten är att du är flitig, noggrann och arbetssam. Följer du detta kan tomten bistå dig i dina strävanden och också ge handgriplig hjälp när det kniper. Han ser till att djurens hälsa är god, han varnar vid brand och olyckshändelser och vakar över pågående processer inom gårdens hank och stör. En av de frågeställningar som jag hoppas att vi gemensamt ska kunna besvara är om han idag även kan återfinnas i mer urbana miljöer.
Det finns tyvärr ingen fotodokumentation av tomtemöten, det närmaste vi kan komma är konstnärinnan Jenny Nyströms remarkabla porträtt men även där finner vi en betydande polarisering mot julen... det var väl där det började.
Om någon i läsakretsen skulle ha möjlighet att fotografera sin gårdtomte kommer naturligtvis materialet att tacksamt tas emot av redaktören, men jag misstänker samtidigt att själva objektet skulle bli kraftigt uppretat så man bör nog ta sig en liten funderare innan man höjer kameran.
Jag kommer själv att publicera de tomtemöten jag redan har fått mig tillskickade eller muntligen berättade här och jag hoppas att vi snart ska slå omvärlden och liknande satsningar för te.x snömannen, diskussioner med döda husdjur och annat mindre trovärdigt med häpnad.
Välkomna till en värld fylld av tomtar på loften...
Andra bloggar om: tomte, folktro, traditioner
